|
|
|
|
|
Kyrkomötet
Kyrkolivsutskottets betänkande
2006:11
|
|
|
|
Vem ska utbilda för tjänst i kyrkan?
|
|
|
Sammanfattning
Utskottet behandlar i detta betänkande en motion 2006:53 om utfärdande av tilläggsdirektiv till den pågående utredningen EFU, En förändrad utbildning och en förändrad utbildningsorganisation för tjänst i Svenska kyrkan, om hur kyrkans anställda medarbetare ska utbildas i framtiden. Utskottet konstaterar att två av de punkter som motionären föreslår redan finns med i utredningsarbetet. Frågan om var utbildningarna ska vara förlagda kommer att behandlas först efter det att utredningen avslutats. Med hänvisning till det pågående utredningsarbetet föreslår utskottet att motionen ska avslås i sin helhet.
Utskottets förslag till kyrkomötesbeslut
Kyrkomötet beslutar att
1. avslå motion 2006:53 punkten 1.
2. avslå motion 2006:53 punkten 2.
3. avslå motion 2006:53 punkten 3.
Redogörelse för ärendet
Motionen
Motion 2006:53 av Inger Harlevi, Vem ska utbilda för tjänst i kyrkan?
Kyrkomötet beslutar att uppdra till Kyrkostyrelsen att utfärda tilläggsdirektiv med följande uppdrag till utredningen om kyrkan utbildningar:
- att redogöra för om och på vilket sätt församlingarna i Svenska kyrkan önskar att de anställda har en utbildning som är anpassad till Bolognaprocessen.
- att göra en jämförande analys av kvaliteten genom en anpassning till Bolognaprocessen i förhållande till framförallt folkhögskolebaserade utbildningar.
- att analysera vilka förfrågningar och uppdrag som kan ges till nyskapande initiativ i likhet med det pedagogiska konsortium som nu diskuteras.
Utskottet
Bakgrund
Med anledning av den information som kommit fram om den pågående utredningen EFU, En förändrad utbildning och en förändrad utbildningsorganisation för tjänst i Svenska kyrkan, anser motionären att det finns tre nyckelfrågor som ytterligare behöver belysas; vilket kompetensbehov församlingarna har i verkligheten, vem som skall utbilda kyrkans personal och hur nyskapande utbildningsinitiativ tas tillvara. Motionären föreslår därför att Kyrkomötet skall uppdra till Kyrkostyrelsen att utfärda tilläggsdirektiv.
Bolognaprocessen
Det europeiska och svenska högskolesystemet är genom den så kallade Bolognaprocessen inne i ett omfattande förändringsarbete som kommer att påverka de kyrkliga utbildningarna. Grundtanken i och målet för högskolesystemets förändring genom Bolognaprocessen är att skapa en struktur för högre utbildning som är jämförbara inom Europa.1 Den högre utbildningens internationalisering skall öka, rörligheten inom landet och mellan de 45 länder som i nuläget omfattas av Bolognaprocessen skall främjas, studenternas anställningsbarhet nationellt och internationellt skall underlättas och bli mer rättvis och tydlig. Tanken är också att förenklade tillträdesregler skall göra högre utbildning mer attraktiv.
Den högre utbildningen kan vara generell eller konstnärlig och skall ges på tre nivåer: grundnivå, avancerad nivå och forskarnivå och examen skall avläggas på någon av dessa nivåer. Det skall finnas progression i all högskoleutbildning vilket betyder att utbildning på högre nivå skall bygga på tidigare nivåer. Detta för med sig att varje kurs måste nivåbestämmas och att lärosätena skall ange mål för vad studenterna skall uppnå på varje kurs. Genom detta kommer skillnaden, och därigenom progressionen, mellan högskoleexamen, kandidatexamen, magisterexamen, masterexamen och doktorsexamen att bli mer synlig och tydlig än vad fallet är i dagsläget. De examensbeskrivningar som gäller för såväl generell som konstnärlig examen ger å ena sidan information om omfattning och mål på de olika nivåerna. Å andra sidan ger beskrivningarna, genom sin öppenhet, möjlighet för de enskilda lärosätena att, utifrån sina intressen och prioriteringar, närmare precisera de egna utbildningarnas mål och syften. Detta medför att de enskilda lärosätena får ett omfattande handlingsutrymme.
I fråga om konstnärliga examina skall studenternas konstnärliga färdighet, självständighet och skapande förmåga betonas samtidigt som vikten av att studenterna utvecklar kritisk reflektionsförmåga understryks. I examensbeskrivningarna markerar man särskilt de konstnärliga utbildningarnas nära förhållande till arbetslivet.
Det kommer att finnas två examina på grundnivå: högskoleexamen om 120 högskolepoäng (80 poäng i dagens poängsystem) och kandidatexamen 180 poäng (120 poäng i dagens poängsystem). På avancerad nivå finns också två nivåer: magisterexamen om 60 högskolepoäng (40 i dagens poängsystem) och masterexamen om 120 högskolepoäng (motsvarande 80 poäng i dagens poängsystem). På den tredje nivån, forskarnivån, kan studenten avlägga licentiatexamen om 120 högskolepoäng (tidigare 80 poäng) och doktorsexamen som omfattar 240 högskolepoäng (tidigare 160 poäng). Den som är behörig att antas till forskarutbildning skall ha avlagt examen på avancerad nivå. På denna forskarnivå görs ingen skillnad mellan generell och konstnärlig examenskategori.
Fortsättningsvis kommer det förutom generell eller konstnärlig examen också att finnas yrkesexamina.2 De utbildningar som förbereder för tjänst i Svenska kyrkan kommer dock inte att avslutas med en yrkesexamen inom högskolan utan skall antingen höra till högskolans generella eller konstnärliga examina.3 Högskoleutbildning som förbereder för tjänst som kyrkomusiker hör vanligen hemma inom de konstnärliga examensområdena.
De kyrkliga utbildningarna
De kyrkliga utbildningarna byggs i dagsläget upp av kurser på universitet och högskolor (fackutbildningar), kurser på folkhögskolor (Svenska kyrkans grundkurs och profilutbildningar för blivande församlingspedagoger och kantorer), profilutbildning för blivande diakoner samt profilutbildning för blivande präster. De fackutbildningar som ger behörighet till profilutbildningarna ligger i stor utsträckning på universitet och högskolor vilket medför att utbildningar för tjänst i Svenska kyrkan i framtiden kommer att påverkas av Bolognaprocessen. I fråga om församlingspedagoger kan de i dag ha en utbildning som i sin helhet ligger på folkhögskola, men de har ofta en tidigare högskoleutbildning t.ex. lärarutbildning. Kantorer har i dag vanligen hela sin utbildning förlagd till folkhögskola. En del av dem går sedan vidare till organistutbildning på högskola. Det finns dock kyrkomusiker som har hela utbildningen förlagd till högskola.
Det finns såväl fördelar som nackdelar med att utbildningar som leder till kyrklig tjänst ligger på högskolenivå.
Några fördelar:
♦ ger en vidare arbetsmarknad än den Svenska kyrkan kan erbjuda,
♦ utbildningen är internationellt gångbar,
♦ kyrkans anställda får en kompetens som gör dem likställda med anställda inom andra sektorer inom samhället,
♦ ökar möjligheterna för att forskning med praktiskt teologisk, diakonal, religionspedagogisk och kyrkomusikalisk inriktning kan komma till stånd.
Några nackdelar:
♦ med högskoleutbildning kan det finnas risk för att församlingarna får personal som är teoretiskt men inte praktiskt överkvalificerad,
♦ folkbildningens ideal överges, det vill säga att öka människors makt över sitt eget privatliv, arbetsliv och kulturella liv samt att fungera kompensatoriskt och stärka dem som av olika skäl missgynnats i fråga om självbestämmande och samhällsinflytande,
♦ högskolan har i jämförelse med folkhögskolan en mer komplicerad och trögrörlig struktur,
♦ att högskolan inte, som de kyrkliga folkhögskolorna, kan erbjuda de studerande ett regelbundet andaktsliv och bearbetning och fördjupning av den egna kristna tron.
Några formella hinder för att utbildningar för tjänst i Svenska kyrkan förläggs till båda institutionsformerna finns inte. Folkbildningsperspektiv kan finnas i högskoleutbildningar och högskoleperspektiv kan finnas i folkhögskoleutbildningar.
EFU-projektet
I EFU-projektet, En förändrad utbildning och en förändrad utbildningsorganisation för tjänst i Svenska kyrkan, behandlas frågan om de kyrkliga utbildningarnas förhållande till Bolognaprocessen. En central punkt i denna diskussion handlar om den nya högskolans värde för de studerande, för de kyrkliga utbildningarnas kvalitet och för församlingarna.
I projektet är den centrala utgångspunkten församlingarnas kompetensbehov. I syfte att få en fyllig och djup bild av detta behov har intervjuer genomförts i församlingar i landets samtliga stift. Sammanlagt har ett 60-tal kvalitativa gruppintervjuer gjorts med församlingsanställda, förtroendevalda, församlingsbor och representanter för skola, vård och omsorg. I projektet har vidare samtal förts med bland annat aktuella utbildningsinstitutioner, stift, Utbildningsdepartementet, Religionspedagogiskt nätverk, Svenska Kyrkan Unga, Ideellt forum, berörda avdelningar eller enheter på kyrkokansliet, fackförbund och Församlingsförbundet. För att få en internationell bild av religionspedagogisk och pastoralteologisk forskning och utbildning har intervjuer genomförts med forskare och utbildare i USA, England, Norge och Finland. Samtal skall under oktober 2006 föras med forskare och utbildare i Sydafrika.
Överväganden
Av redogörelsen framgår det att de två första av motionärens förslag redan behandlas i den pågående EFU-utredningen. Det gäller dels frågan om de kyrkliga utbildningarnas förhållande till Bolognaprocessen där en diskussion förs om den nya högskolans värde för de studerande, för de kyrkliga utbildningarnas kvalitet och för församlingarna. Dels frågan om församlingarnas behov där ett omfattande antal kvalitativa gruppintervjuer har genomförts med bl.a. församlingsanställda, förtroendevalda, församlingsbor för att få en fyllig och djup bild av församlingarnas kompetensbehov. Däremot är inte frågan om var utbildningarna ska vara förlagda en del av EFU-utredningen utan detta kommer att vara en del av arbetet med genomförandet som kommer att följa på utredningen. Kyrkostyrelsen ska då föra samtal och överläggningar med såväl utbildningsanordnare som stift.
Utskottet konstaterar att högskolor och universitet i Sverige är förpliktigade att anpassa sig till Bolognaprocessen. Utskottet ser inte något problem i detta utan anser att det är bra att de som utbildas för tjänst i Svenska kyrkan även får en internationellt gångbar utbildning. Frågan om högskoleutbildning eller folkhögskoleutbildning behöver inte ses som ett antingen eller när det gäller utbildning för tjänst i Svenska kyrkan utan utskottet anser att utbildningar kan förläggas till båda institutionsformerna. Vidare konstaterar utskottet att folkbildningsperspektiv kan finnas i högskoleutbildningar och högskoleperspektiv kan finnas i folkhögskoleutbildningar.
Med hänvisning till det pågående utredningsarbetet föreslår utskottet att motionen ska avslås i sin helhet.
Uppsala den 28 september 2006
På Kyrkolivsutskottets vägnar
Vanja Björsson Marie Schött
Närvarande: Vanja Björsson, ordförande, Mary Österström, Birgitta Lindén, Rolf Forslin, Johan Lothigius, Hans Ulfvebrand, Åsa Ek, Ann-Sofie Persson, Olof Kjellström, Elisabet Nilsson, Lena Petersson, Roland Johansson, Seth Henriksson, Kerstin Zetterberg och Terence Hongslo.
Biskop Ragnar Persenius har deltagit i utskottets överläggningar.   
1 För en utförlig beskrivning av Bolognaprocessen se Regeringens proposition Ny värld – ny högskola (2004/05:162) och Högskolereformen 2007 – Ny utbildnings- och examenskultur.
2 T.ex. Civilingenjörsexamen, civilekonomexamen, juristexamen, lärarexamen, läkarexamen, sjuksköterskeexamen och socionomexamen.
3 Se www.svenskakyrkan.se/kyrkostyrelsen under Yttranden, Betänkande (Ds 2004:2) Högre utbildning i utveckling. Bolognaprocessen i svensk belysning.
|
